Fotografering framför Wasabryggeriet

Ölutkörare i Borlänge

Det är midsommarafton. Året är 1930 och vi befinner oss i Borlänge där utkörarna på Wasabryggeriet ställt upp sig för fotografering vid sina bryggeribilar. Hästekipagens tid är förbi, men ännu skymtas två hästdragna vagnar längst upp till vänster. I den stora, putsade tegelbyggnaden i mitten låg själva bryggeriet. Det hade uppförts år 1896. Övriga byggnader var ganska nyuppförda när bilden togs. I den vita byggnaden, med gaveln mot innergården, låg tappningen samt bryggeriets jäs- och lagerkällare. Uppfört mellan 1925 och 1928. Även byggnaderna som anas till vänster uppfördes under dessa år. De innehöll bland annat kontor, garage och bostäder samt en försäljningslokal. En byggnad som däremot inte syns uppe till höger är mälteriet, där spannmålen blev till malt.  

Wasabryggeriet grundades 1896 som Borlänge Bayerska Bryggeri. Det var i en tid då bryggerinäringen haft medvind en längre tid. Bara under 1890-talet grundades omkring 30 nya bryggerier i landet och framtidsoptimismen var stor. 1899 köptes verksamheten av Bryggeriaktiebolaget Dalpilen och under en kortare tid bryggde man under detta namn. Antalet anställda uppgick då till ett drygt tiotal. Från 1904 drevs det under namnet Borlänge Bryggeri och ägdes av Bankaktiebolaget Stockholm Öfre Norrland innan det åter såldes och fick namnet Wasabryggeriet 1911.

Från 1911 till 1951 drevs Wasabryggeriet som ett dotterbolag till AB Sveabryggeriet i Filipstad och det genomfördes ett flertal moderniseringar och utbyggnader. Det bryggdes såväl läsk, svagdricka och öl och bryggeriet förefaller varit väldigt populärt i regionen. Bryggeriets mest berömda bryggmästare var ingen annan än Louis Herbert Spendrup, som 1923 kom att köpa Grängesbergs bryggeri och lägga grunden för dagens Spendrups.

1951 var det åter dags för ägarbyte då AB Pripp & Lyckholm AB köpte AB Sveabryggerier och därmed även Wasabryggeriet. Bryggeriet var då i praktiken dödsdömt. Enligt arbetare på bryggeriet lät dåvarande vd medvetet köra ner verksamheten i botten och 1953 upphörde produktionen. Därefter byggdes lokalerna om och fungerade som upplag åt Ångbryggeriet Falun under några år. Redan tidigare hade dessa båda bryggerier haft viss samverkan. Det berättas, att under de sista åren, kom bryggmästare Vendel från Ångbryggeriet i Falun regelbundet till Borlänge för att kontrollera rätt vörthalt. Fastigheten fortsatte enligt uppgift att användas som depå fram till 1974.

År 2000 beslutade kommunen att köpa fastigheten och delar av det gamla bryggeriet är idag bevarad och fungerar som kulturhus.

Text: H Johan Lundin
Foto: Okänd
Fotokälla: Tekniska museets arkiv

N. P. Svenssons Bryggeri

Tappning av Svagdricka i Kristianstad

Vi har hamnat på Långebro i Kristianstad, eller närmare bestämt på N. P. Svenssons Bryggeri. Mannen till höger heter Evald Svensson och är i färd med att tappa svagdricka i en kagge. Svenssons bryggeri hade grundats hösten 1901 av Nils Peter Svensson från Örkelljunga. Han hade tidigare arbetat som sockerbruksarbetare i Helsingborg och enligt obekräftade uppgifter övertog han ett äldre bryggeri på platsen vid namn P. Luttrup C/o å Långebro. Bakom namnet P. Luttrup gömmer sig troligen svärfadern Per Luttrup och av allt att döma arrenderade Nils Petter lokalerna inledningsvis. Uppgifterna är dock lite motstridiga, Per Luttrup var nämligen verksam som skomakare under hela sin levnad.

Byggnaderna som Nils Peter Svensson övertog var enkla och produktionen var tämligen blygsam under de första åren. 1904 lät han emellertid uppföra ett nytt och modernt byggnadskomplex och införskaffade samtidigt ny utrustning. Bryggeriet, som låg vid hörnet av Långebrogatan och Allégatan, var ett så kallat skattefritt bryggeri och tillverkade främst svagdricka. Det var en populär vardagsdryck i Sverige vid den här tiden och i början av 1940-talet tillverkades enligt uppgift upptill 7 500 liter svagdricka per dag (en siffra som onekligen känns väl tilltagen). Firman hade tre bilar och två hästskjutsar och sysselsatte en handfull arbetare. Två av utkörarna kallades i folkmun för Natt och Dag. De hette egentligen Bertil och Gustaf Andersson och var bröder. Smeknamnen lär härröra från att utkörningarna ofta skedde långt in på kvällarna. Enligt en tidningsartikel från 1950-talet körde bryggeriet ut omkring 2000, stora och små, flaskor svagdricka och lättöl varje vecka. Bryggeriet fungerade även som nederlag, d.v.s. återförsäljare, av Raljavatten. Det tillverkades av AB Alkaliskt Vatten, grundat i Ramlösa 1932. Vattnet kom från samma källåder som det välkända Ramlösavattnet och firman åtalades flera gånger för illojal konkurrens innan det slutligen uppköptes 1943 och hamnade i samma koncern som Ramlösa.

Grundaren Nils Peter Svensson dog 1926 och bryggeriet drevs därefter vidare av hustrun Hanna Luttrup. Succesivt kom dock parets son, Evald Svensson, allt mer att driva verksamheten och efter en tid flyttade Hanna till Ystad för att slutligen hamna i Helsingborg. Evald var även ledamot i Nordöstra Skånes Svagdricksbryggarförening. Han förblev hemtrakten trogen och dog i Kristianstad 1985. Men då var bryggeriet historia sedan länge över.

Text: H. Johan Lundin. Foto: okänd

En skånsk bonde och hans ölstånka

Året är 1884. En skånsk bonde lutar sig tillbaka för en stunds söndagsvila. På bordet står en laggad ölstånka och i skåpet bakom skymtas brännvinsflaskor och en vinkaraff. Hur länge den här typen av dryckeskärl snidats i landet är inte känt, men de har förekommit åtminstone sedan medeltiden och förekommer även i form av urholkade trädstammar. Stånka, sejdel och stop syftar på tämligen likartade gamla dryckeskärl. Från 1500-talet tar dock stopen över som benämning på dryckeskärl av metall, medan stånka främst kommer att gälla träkärl. Ett stop är även ett gammalt rymdmått, motsvarande en halv kanna eller 1,308 liter. När det gäller sejdeln, som gärna för tankarna till Tyskland, så förknippas den idag kanske främst med ett modernt, kraftigt glas med handtag.

Ordet stånka är gammalt och kan härledas från stenneka eller stånda, som var en medeltida serveringskanna. Stånda betyder ungefär ett kärl som står, medan stånka betyder ”den lilla ståndan” Går vi längre tillbaka finner vi hur man druckit ur skålar, krus och horn. Men då hamnar vi långt från den söndagsvilande bonden och hans stånka.

Text: H. Johan Lundin
Målning: A. Dahlbom, Malmö

Humleskörd i Näsum

Året är 1937 och en okänd skåning är i färd med att skörda humle. Den svenska humleproduktionen var egentligen överspelad vid den här tiden. Och hade varit så ett bra tag. Redan under industrialismen på 1800-talet slog den importerade humlen, framförallt den tyska, ut många av odlarna i Sverige. I Näsum utanför Kristianstad stretade man dock på och det är också där som bilden är tagen. Så sent som 1955 uppgick skörden till 8000 kilo torr humle, vilket motsvarade 2% av landets totala humlebehov vid den tiden. Totalt fanns det under toppåren omkring 35 000 plantor eller så kallade störar i Näsum.

Idag lever kulturarvet vidare genom Föreningen Humlebygget. Vid den gamla humletorkan, som fungerar som museum, finns omkring 200 plantor. Inriktningen ligger framförallt på den inhemska sorten ”Svalöf korsning 85 – Mauritz”. Den framställdes av växtförädlingsanstalten Svalöf på 1930-talet och var också den vanligaste sorten i Näsum.

Text: H. Johan Lundin
Foto: Gunnar Lundh, Nordiska museet